Valparna hemma på Kroka…

Det är tomt utan vårat lilla yrväder, men fem veckor går fort…

KennelPappa kom och hämtade gänget idag.
Det är onekligen tyst och öde… Kvasta går förbi valphagen med ledsen blick.
Inte för att de var så mycket i hagen men de sov där på nätterna, resten av tiden sprang de lösa som de ville och umgicks med alla djur i familjen hela tiden.
Maken till nyfikna valpar har inte jag sett… de for fram som små termiter med tänderna i högsta hugg. 😉

Snart får ni träffa dem nere på Kroka och jag hoppas ni blir lika frälsta i di små Talibanerna som jag är.. 🙂

 

Sista natten med gänget…

Imorgon far valparna hem till Kroka och vi återgår till normalläge… vad det nu är. 😉

Den första som tittade ut…

 

Tvåan han kom sen han…

 

Trean efter det…

 

Nummer fyra blev en liten tjej…

 

Femman han var snabb efter tjejen…

 

Sexan han kom så småningom…

De är välväxta och de har börjat smaka riktig mat och är ena riktiga glufsglufsar. 🙂

 

Lite humör…

Damen har lite humör… 😉

 

Dagen i bilder…

Nya dofter måste undersökas…

Nosarna i backen hela tiden…

Man blir lite trötter av allt nytt…

När man kommer in så blir man putsad av Kvasta…

Sen fick de besök i valphagen av en nyfiken misse…

Man måste ju hälsa och spana in nykomlingen…

 

Gröthjärna eller var det valphjärna…

Pappa Anton var förbi och kikade på sina avkommor, tråkigt nog låg min kamera på laddning för den var stendöd på morgonen. Jag skyller på min gröthjärna… det är som om man vore full hela tiden… inte speciellt klar i knoppen. ;D
Jag tror Anton var glad över att det INTE skulle med någon vappis hem… han har ju Ploppen att fostra. 🙂

Annars så fortsätter valparna att utvecklas… tänderna har börjat spricka fram, de morrar och skäller, de brottas och är lite… välutvecklade. Som tollar-vappar ska vara. Eller som jag säger till en vän när de är som värst… ”de är fan inte kloka och de som skriver valpböcker kanske borde satsa på en annan karriär, för de kan knappast studerat tollar-valpar”.
Men mellan varven så är de så där bedårande så man bara sitter och njuter av synen. 😉

 

 

 

Tant Kvasta rycker in…

Kvasta älskar valparna och valparna henne…

Alla valpar vill fram till Malletanten och busa… hon slickar och de försöker bita henne..

Lycka är en egen lektant som hjälper till att butta upp rumpan när bakbenen halkar..

 

Busiga valpar på rymmen…

Så här glad är man när man slipper valplådan…

Planerar nästa busryck…

Lilla tjejen kan hon också

När man busat måste man fylla på magarna…

 

Utvecklingen fortsätter…

Det ska börjas i tid… morrar och kampar…

Lite kaxig mot mamma… man kan skälla ut henne…

O solo miooooo… provkör lungorna och den ljuva stämman ljuder över hela huset…

Bråka med brorsan är kul… balansen är det väl sämre med…
de högg tag i varandra och sen trillade de och hamnade på sidan…

 

Simson, valparnas ”morfar”…

Valparna har att brås på… 🙂

 

Ingen liten mörk golden…;)

 

Nosen är med, Simson har precis hittat tennisbollen…

 

Sökt färdigt och ligger och slappnar av…

Simson jobbar som narkotika-sökhund inom Kriminalvården. En speciell herre i sina bästa år. 🙂

 

Hur man skrämmer upp sin uppfödare… ;)

Att valparna är tidiga med det mesta är väl ingen nyhet… men att de skulle börja låta som mistlurar redan nu var det väl ingen som räknat med.
Så vad gör man… jo man ringer upp Krokamamma och sträcker ner telefonluren i valplådan när di små sitter och gapar åt varandra.
Man måste ju ge di krokiga päronen en försmak på vad som väntar om ett tag… de måste ju härdas i tid så de inte får en chock. ;D
Valparna har en liten rutin… de sitter i grupp och skriker… de försöker verkligen överrösta varandra. Jag kan inte annat än skratta… Det är valpar med gott gry i…. för att inte tala om deras rymningsförsök ur lådan.
Förhoppningsvis så har de lugnat ner sig betydligt till leveransdatum och är så där lagom söta och timida när valpköparna dräller in på Kroka.;)