Det är tomt utan vårat lilla yrväder, men fem veckor går fort…
KennelPappa kom och hämtade gänget idag.
Det är onekligen tyst och öde… Kvasta går förbi valphagen med ledsen blick.
Inte för att de var så mycket i hagen men de sov där på nätterna, resten av tiden sprang de lösa som de ville och umgicks med alla djur i familjen hela tiden.
Maken till nyfikna valpar har inte jag sett… de for fram som små termiter med tänderna i högsta hugg. 😉
Snart får ni träffa dem nere på Kroka och jag hoppas ni blir lika frälsta i di små Talibanerna som jag är.. 🙂